Hejdå, danskjävel.

Jag hade en gång en vän. Man kan säga att vi var vänner fram till för.. Ungefär en timme sen.

Han sa så vackra saker om mig, till exempel att jag var den snällaste av alla hans vänner, även fast vi inte träffats. Jag försökte vara där för honom, jag försökte prata med honom, reda ut hans problem, och hade det funnits något jag hade kunnat göra som hade fått honom att sluta skära sig själv, så hade jag gjort det. Det är det som är nackdelen med mig, jag känner inte honom såå bra, men jag finns ÄNDÅ där, jag lämnar INGEN ledsen eller upprörd människa i sticket. Han uppskattade min hjälp och mina ord och tankar.

Jag fick reda på för några dagar sen vad hans riktiga problem är. Jag hade inte riktigt vetat, men hade jag tänkt efter, så hade jag sett det hur tydligt som helst. Du förstår, hans problem fick MIG att må dåligt när jag pratade med honom. Ja, han var visst sex addict. Jag har dock svårt att tro att han någonsin har haft sex överhuvudtaget, i så fall kan jag inte tänka mig att det varit på bådas villkor... Men det vill jag VERKLIGEN inte tänka på nu. Så, i alla fall...

Han sa alltid att jag betydde SÅ mycket för honom, och att han aldrig ville förlora mig. Det var nära, några gånger, speciellt en gång. Jag kommer inte ihåg nu vad det var som gjorde att jag blockerade honom på msn, men något var det han hade sagt. Han kom i alla fall in på wow och sa förlåt. Och sen har vi ju alla gånger som det bara har blivit FÖR mycket sexprat. Han bad mig göra saker som faktiskt hade gjort mig otrogen mot min pojkvän. Och vad tror han egentligen, att jag gladeligen slänger av mig alla kläderna och låter honom ha mig som någon sorts sexsymbol? Nej, fy fan vad jag blev trött på allt jävla prat om sex.

Och idag. Idag behövde jag verkligen någon att prata med. Jag behövde inget svar, bara få prata av mig lite. Det är det som är grejen med mig, när jag är upprörd, ledsen, arg eller vad som helst, så behöver jag prata om vad som hänt. Jag behöver få det ur mitt system. Jag kan prata om samma sak hur många gånger som helst. Jag kan dra upp skitgamla saker också, men när jag väl pratat om det den där ena gången då, ja, då är allt bra igen. Och nu behövde jag det. Vad får jag för reaktion på saken som hänt? "Lol"

Jag gick i taket. Jag sitter allvarlig talat här hemma, ensam, minst 4 timmar iväg från min pojkvän som är hotad. Och han..... skrattar? Jag blev så förbannad. Och sen började han få det att låta som att jag var arg på honom för det som hänt uppe i Laxå. Ser han inte vad HAN gjorde fel? Är detta tacken för att jag har försökt finnas där för honom? Även om jag varit sjukt irriterad på honom ibland, även fast jag börjat tröttna på honom, så lämnar jag ingen i sticket. Och nu försöker han få min reaktion att vara.. ja, fel, på något sätt. Han försöker få mig till den som har gjort fel och överreagerat?

Jag sa åt honom vad det var jag var arg för. Vad jag ansåg att han gjort fel. Men varje gång man har ett "gräl" med honom, så har han sån JÄVLA attityd. Man bara vet att han sitter där och säger grejer som han inte menar, han är så jävla ironisk. Han lägger alltid till små glada smileys och jag blir så irriterad. Han börjar nån jävla lek och försöker låta åh så glad och lycklig.

Till exempel
"But hey, people make mistakes :) My mistake was probably to like you too much :)"
"I really thought you knew me better than this :)"

Han avslutade med att säga sin "honest oppinion"

"That I really hope you would have a great night. Sleep well. And by that I hope that your BF would get his pretty butt kicked. I still think that Swedish ppl's a bunch of traitors :) That's why I actually laughed about it. Why should I believe what he's saying?

GL with the ass-kicked BF ;)

bb"
(Jag tog bort en grej dock, som jag inte vill skriva här..)

Han vet inte ens hälften av vad som hänt eftersom jag inte fick någon tid att berätta klart. Så hans försök att leka Dr. Phil lyckades inte särskilt bra. Och han sårade mig. Totalt. Nu undrar ju jag, var det där samma kille som sa att jag var åh så bra, och en av hans bästa vänner?

Han loggade ut direkt. Men jag skrev till honom, och jag hoppas verkligen att han får de meddelandena imorgon när han loggar in. För jag sa åt honom vilken hjärtlös jävel han är och sen sa jag åt honom att han aldrig mer kommer se till mig igen.

Det känns SÅ extremt skönt att ha honom ur mitt liv. Jag gjorde nog hans liv lite lättare med mitt stöd. Men han har fan inte gjort mitt liv nått bättre. Och det är därför jag har skrivit det här nu. För jag behöver få honom riktigt ut ur mitt system. Nu är det tack och adjö för hans del. Jag hoppas att han skär sig själv och förblöder och ruttnar i helvetet. Han förtjänar INTE min vänskap. (Usch, sa jag verkligen det där?)

Nu mår jag relativt bra igen, så nu ska jag tänka på något annat ett tag, prata lite skit med en vän och sen gå och lägga mig! Godnatt!